Heej på er! Känner för att skriva av mig lite så det är just det jag tänker göra. 
Låg här i sängen i min ensamhet och tänkte lite...tänkte på speciellt tonårstjejer. Hur överdrivet allt är i en tjejs tonårsliv egentligen. Eller mer att vi gör allt överdrivet stort. Typ om man inte får som man vill "HATAR" man sina föräldrar, om inte killen du gillar gillar dig tillbaka är du ful och jättehemsk och du undrar vad det är för fel på dig, om någon snackar skit om dig, herreguuuud då blir det kaos, om du kanske har lite extra breda höfter eller ful hy eller vad vet jag så är livet såå jobbigt osv. Okej, nu säger jag inte att det är så för precis alla, eller att detta gäller mig eller någon speciell. Men jag vet vissa tjejer som är såna här. Det jag vill säga är, bara för att man inte får som man vill ibland så ska man inte "hata" sina föräldrar. Dom vill alltid ditt bästa och bryr sig bara om sitt barn. Bara för att en kille inte gillar dig betyder det inte att det är FEL på dig. Herregud, verkligen inte. Och om någon snackar om dig, får man helt enkelt vara större än dem och skita i det, i de flesta fall är dom oftast avundsjuka. Men annars får man bara acceptera att alla människor man träffar i sitt liv kommer inte tycka om dig, tråkigt för dom att dom mister att lära känna en go personlighet kanske!? Och sen dedär med självkänslan. Jag vet hur det är, jag har komplex. Jag hatar vissa saker med min kropp rent ut sagt. Och där kommer idealen in. Jag skrev en text för ganska precis ett år sedan som jag faktiskt blev stolt över, här är ett utdrag av det:

...Och ja, nästan alla människor går upp och håller ut, kämpar som jag varje dag. Men när får man ta en paus? När får man fly landet och bara glömma det som finns här hemma för en liten stund? Fly från denna sjuka världens galenheter. Ytliga krav, måsten, pressen. Kan räkna upp tusen saker. Men det räcker inte. För varje dag kliver man upp till alla dessa krav som man har på sig. Tänk om man inte orkar välja ut snygga kläder och bara känner för att gå i mysbyxor? Klart man kan göra det men i något litet hörne i kroppen så skäms man lite lite ändå, bara för att dem här kraven finns. Man ska alltid vara bättre. Snyggare. Ha finare saker. Finare hår. Mer pengar. Där har vi problemet. KRAV. YTLIGHET. KOMPLEX. Jag har komplex. Helt onödiga sådana. Jag är perfekt precis som jag är. Alla är perfekta precis som dom är. Men vi har inte lärt oss att leva med våra brister, älska våra skavanker. Istället strävar vi mot "perfektion". Botox, skönhetsingrepp, bantningspiller osv osv osv. Allt onaturligt. Människan har en önskan att alltid ha det vi inte kan få. Och är beredda att göra nästan vad som helst för det. Vi tänker alltid på det vi inte har och allt för lite på det vi faktiskt har. Man måste lära sig att ta en paus, tänka på allt vi har omkring oss som inte är givet för andra. Som en familj. Ett husdjur. Vänner. En säng att sova i. Kunskap. Allt som vi tar förgivet kan vara någon annans önskan. En önskan som verkar ouppnåelig för dom. Som är självklar för oss. Och ändå handlar denna texten från början om en kille som får mig på fall. Som får mig gråta när vissa andra inte ens har en anledning till att le igen. Så ytligt men ändå så ärligt. 

Det här var som sagt längesen hehe så det där med killen är inget i nuläget. Hoppas ni tyckte det var kul med lite annorlunda inlägg för en gångs skull, ska jag fortsätta? 
Och jo, självklart är jag inte perfekt så det är klart att jag också kan vara sån här. Överdriven liksom. Det är de flesta tonårstjejer, men det är en del av tonåren ju. Ta denna texten med en nypa salt också. Är sjukt trött så vet inte riktigt vad jag skriver. Men jag menar det såklart. Det jag tycker, det är att man bara ska ta det lugnt, leva livet, inte slösa bort sin tid på onödiga saker som bråk och tjaffs osv, inte slösa bort tårar på killar! och älska, skratta och vara glad! Det är det bästa som finns. Men såklart måste man gråta och vara ledsen ibland också. Men ni förstår.
Puss!

 

hahaha vad djup jag känner mig nu. Sjukaste, jag får typ helt 100% seriösa infall ibland och bara skriver massa...